Vanliga frågor och svar om fästingar

Fästingar blir aktiva tidigt på våren, när det börjar bli fyra till fem grader varmt. Fästingsäsongen brukar räknas från mars till november.

Fästingar lever i högt gräs, i buskar, häckar och skogar nära vatten, då de är beroende av att ta upp vatten från sin omgivning.

TBE finns i Sverige främst i Stockholm, Södermanlands och Uppsala läns kusttrakter. Här smittas nära 80% av alla som får TBE i landet.

Viruset finns även på flera andra håll, till exempel Västra Götalands Län, Jönköping, Östergötland, Kalmar, Skåne och Blekinge.

(källa: www.1177.se).

Borrelia förekommer i hela Sverige förutom de inre delarna av Norrland. Smittrisken är störst längst kusterna, framför allt i de sydöstra delarna av Syd- och Mellansverige.

(källa: www.1177.se)

Det vanligaste tecknet på ett fästingbett är en ringformad hudrodnad omkring bettet. Har man efter en vecka fortfarande en rodnad ska man kontakta vårdcentralen eftersom det kan vara ett tecken på en borreliainfektion. Vid en TBE-infektion uteblir rodnaden. Det finns också vissa sjukdomssymtom som tyder på ett fästingbett, t ex trötthet, feber, huvudvärk samt influensaliknande symtom.

Fästingar biter gärna på ställen där huden är tunn, varm och fuktig, med en bra blodförsörjning, såsom knäveck, hals, nacke och armhålor.

Barn blir oftare bitna i huvudet, runt öronen och i hårbotten.

Inte alla fästingbett är farliga men i Sverige sprider fästingar till människan främst två allvarliga sjukdomar: fästingburen hjärninflammation (TBE) och borrelia. Medan TBE orsakas av virus är bakterier smittämnen hos borrelia. Vaccination finns bara mot TBE - inte mot borrelia.

Hos husdjur är den vanligaste smittan fästingfeber (även anaplasmos eller ehrlichios), men även våra husdjur kan drabbas av TBE och Borrelia.

Andra sjukdomar är den så kallade neosjukdomen; utanför Sverige förekommer även ricksettiabakterier som ger upphov till olika typer av fläckfeber.

Fästingar gillar inte sprej eller hudlotion som innehåller eteriska oljor av anis, lavendel, rosmarin, tea tree, citronella eller patchouli eftersom det irriterar och driver bort insekter. Dessa medel måste dock bredas på varje timme för att nå sin fulla verkan. De skyddar ej mot fästingburna sjukdomar.

Ta bort fästingen så snart som möjligt. Använd en pincett eller fästingplockare. Ju längre en fästing sitter kvar, desto större är infektionsrisken.

Droppa inte olja, nagellack, lim eller liknande på fästingen - detta kan få fästingen att "kräkas" och då överföra eventuella smittämnen. Av samma anledning bör man inte klämma på fästingens kropp.

Ta fästingen med en pincett precis ovanför huden och dra den långsamt och rakt ut. Vrid inte fästingen!

Bilder på hur du bäst tar bort en fästing hittar du här: www.1177.se.

Håll uppsikt över om det uppstår någon inflammation. Om det är så är det bäst att söka vård - gäller det barn så bättre förr än senare. Det är viktig att iaktta det bitna området i flera månader. Om det uppstår rodnad som sprider sig kan det handla om borrelia. Då måste du genast kontakta sjukvård.

Klädsel: med långa ärmar, långbyxor, strumpor och heltäckande skor (helst stövlar) kan man skydda sig mot fästingar.

Det är även bra att ha ljusa kläder på sig då man ser fästingarna bättre än på mörka kläder.

Sök efter fästingar på kroppen: efter varje utflykt sök noggrant över hela kroppen och dina kläder efter fästingar.

Använd insektskydd: sprej mot myggor och fästingar kan ge ett korttidsskydd. Mot fästingburen hjärninflammation (TBE) finns det vaccin.

Husdjur: gå regelbundet igenom djurets päls om det vistas mycket utomhus. Fästingar som sitter lösa i pälsen kan lätt ta sig över till människor.