home / a.vogel / historier / fem essentiella oljor

5 essentiella oljor

Lär dig mer om Po-Ho

Po-Ho är en av Alfred Vogels ursprungliga produkter. Lär dig mer om de spännande ingredienserna!

Pepparmint - Mentha piperita

Pepparmynta

eller Mentha piperita som den heter på latin är basen till vår Po-Ho och ska inte blandas ihop med den mycket billigare Mentha arvensis eller åkermyntan. 

Pepparmynta är en populär medicinalväxt som används för att framställa eterisk olja (som doft- eller smakämne), teer och krydda (vid matlagning eller i smaksättning i godis och munvårdsprodukter).

För att utvinna den i kosmetik- och medicinbranschen viktiga eteriska oljan används ångdestillation vilket är ett skonsamt sätt att extrahera oljan från dess råvara. Den tunna oljan är nästan färglös eller ljusgul till gulgrön.

Eukalyptus - Eucalyptus globulus

Eukalyptus

Eukalyptusträdet (Eucalyptus globulus) har sitt ursprung i Australien och Indonesien, men finns idag även i Sydeuropa: trädet växer snabbt och används för virkesproduktion samt för att utvinna den starkt doftande eteriska oljan.

Eukalyptusoljan var bekant i Indien så tidigt som år 1000 f Kr! På 1800-talet använde man oljan som antiseptikum och febermedel först i Australien, senare också i Europa.

Oljan framställs genom ångdestillering från färska eller halvtorra blad, unga skott eller grenar. Resultatet blir en klar och färglös vätska som är mycket tunn och lättflytande.

Idag används eukalyptusolja bland annat i insektsmedel och som smaksättning i godis.

Enbär - Juniperus communis

Enbär

Enbusken eller trädet (Juniperus communis) finns över hela norra hemisfären. Det finns mellan 50 och 70 olika arter.

Oljan som framställs genom ångdestillering av mogna krossade bär (torkade eller halvtorkade) är färglös till ljusgul eller ljusgrön och har en något besk smak.

År 1638 rekommenderades drottning Kristina oljan av sin läkare - hon skulle pensla den på näsan för att undvika att smittas av pesten.

Enbusken används som prydnadsväxt, enbär som te, framställning av drycker (Gin), som krydda (surkål, kött) och naturligtvis till eteriska oljor.

Kummin - Carum carvi

Kummin

Kummin (carum carvi) är välkänd som krydda i t ex soppor, bröd eller grytor. Spiskummin är inte samma sak: den tillhör ett annat släkte och smakar annorlunda. Kummin odlades främst i Mindre Asien och Medelhavsländerna men finns idag även i Östeuropa.

Som medicinalväxt används de torkade frukterna - inte fröna (te) - eller den eteriska oljan.

Den tunna lättflytande och klara, nästan färglösa oljan har en skarp kryddsmak. Den framställs genom ångdestillering av torkade och krossade kumminfrukter och frön.

Fänkål - Foeniculum vulgare

Fänkål

Vanlig eller bitter fänkål (foenicum vulgare) har använts i Europa inom medicinen från år 1500 fram till idag. Växten har sitt ursprung i Medelhavsländerna men finns också i Östeuropa, Indien och Kina. Den färglösa till ljusgula oljan utvinns av fröna genom ångdestillering.

I köket används fänkålsknölen som sallad eller grönsak. Fröna som liknar anis lämpar sig som krydda, te och är dessutom del av det indiska köket samt används för smaksättning i spritdrycker såsom likörer och akvavit.

Följ oss på Facebook