Typer av depression

Man kanske ofta säger "Jag är deprimerad", när man egentligen menar att man känner sig ledsen, nedstämd, eller trött på grund av livets naturliga upp- och nedgångar.

Nedstämdhet är en del av det normala livet. Men om denna känsla av nedstämdhet upplevs allt oftare, kvarstår i mer än två veckor eller uppträder tillsammans med andra symtom såsom oväntade viktförändringar, känslor av skuld, värdelöshet eller självmordstankar kan det handlar om en riktig depression som kräver läkarvård.

Termen används av läkare för att beskriva en person som lider av "verklig" depression snarare än någon som bara känner sig lite nere.

Däremot ger termen ingen indikation på hur allvarlig en depression är eller vilken typ av symtom som upplevs. Men den skiljer en medicinsk eller psykiatriskt tillstånd från normala episoder av nedstämdhet.

Depression kan beskrivas i olika svårighetsgrader: mild, måttlig och svår.

Det är inte lätt att skilja känslor av nedstämdhet från en mild depression. Orsaker och utlösare liknar varandra och det är svårt att avgöra var ett tillstånd slutar och det nästa börjar.

Människor har olika personligheter och reagerar olika på stress och olika händelser. En del av detta kan förklaras med de olika nivåerna av signalsubstanser som finns i våra hjärnor.

Att till exempel misslyckas med ett skolprov skulle för de flesta leda till känslor av missmodighet. De flesta återhämtar sig dock och och kan klara provet nästa gång. Men ett fåtal reagerar genom att helt förlora självförtroendet och känna sig värdelösa - att det inte är någon mening att ens försöka igen. En ihållande nedstämdhet kan också beskrivas som en mild depression.

Detta förklarar kanske varför människor säger "Jag är deprimerad" när de i själva verket känner sig olyckliga eller ledsna.

Precis som nedstämdhet kan utvecklas till mild depression kan mild depression förvärras i svårighetsgrad till måttlig depression.

Måttlig depression kan uppträda utan någon uppenbar orsak eller utlösare. Att umgås med andra eller att gå ut och vistas bland människor kan vara en stor utmaning. Ofta drabbas personer med måttlig depression av en stor brist på motivation.

Som med mild depression eller dystymi kan personer med måttlig depression uppfattas av deras familj eller vänner som helt normal - speciellt om de vänjer sig vid deras ursäkter om att inte träffas och accepterar dessa.

Detta är den mest försvagande och livshotande form av depression. Många människor i denna situation kan inte längre kommunicera med andra och känner sig värdelösa och avvisade.

Människor som lider av svår depression upplever ofta sömnproblem, har liten eller ingen aptit med efterföljande viktminskning, är helt ointresserade för vad som händer omkring dem och lider ibland av fantomvärk och -smärtor.

Personer med svår depression kan ha självmordstankar. De kan också drabbas av vanföreställningar eller hallucinationer (psykotisk depression).

Ordet "dystymi" härstammar från forntida grekiska och betyder "melankoli". Den hänvisar till en humörstörning av samma karaktär som depression.

Människor som lider av dystymi har varit nedstämda eller haft mild depression i flera år eller till och med hela sina liv. Symtomen uttrycks i personligheten - personer med dystymi kan beskrivas av andra som "griniga" eller "lynniga", med en mer negativ eller cynisk inställning till livet.

Trots att symtom på dystymi kan vara milda, kan de vardagliga rutinerna störas och drabbade personer drar sig tillbaka från normala aktiviteter såsom arbete, att umgås med andra eller att handla. De flesta finner att problemet inte påverkar deras vardag och verkar leva ett normalt liv. Detta är anledningen till att lindriga fall inte identifieras och förblir obehandlade - folk "bara lever med det".

Denna typ av depression är en reaktion på en specifik utlösare såsom dödsfall, allvarlig sjukdom, flyttstress, personliga eller relationsrelaterade svårigheter. Alla dessa situationer ger upphov till emotionell stress och kroppen och sinnet reagerar negativt.

Även om dessa reaktioner är naturliga kan de ha olika konsekvenser. Det kan börja med en känsla av att man har fått nog, man är ledsen eller på dåligt humör. De flesta förstår dock hur känslorna började och att det är en del av livet som går över.

Men om spänningarna inte löser sig kan dessa händelser leder till en depression som reaktion på den utlösande faktor. För vissa människor med reaktiv depression kvarstår känslorna även när utlösaren är bort och situationen förbättras - till exempel efter att ha förlorat ett jobb och sedan ha erbjudits ett nytt.

Symtom på reaktiv depression liknar symtom på en normal depression och kan pågå i månader eller år. Om den utlösande händelsen är mycket signifikant (t ex ett dödsfall) kan det hända att vissa människor aldrig återhämtar sig helt.

Psykotisk depression är en underkategori till svår eller allvarlig depression. Den kännetecknas av de extrema "nedgånger" tillsammans med någon form av psykos (störning i sinnet), antingen i form av vanföreställningar eller hallucinationer.

Vanföreställningar är irrationella tankar om att andra till exempel kan läsa ens tankar eller att man upplevelser sig vara förföljd eller särskilt utvald. Hallucinationer är när man ser eller hör saker som egentligen inte finns. Dessa upplevelser kan göra att vissa människor känner att deras tankar är inte längre deras egna utan har inplanterats av någon annan. En känsla som så klart är plågsam och skrämmande.

Bipolär sjukdom är en annan underkategori till svår eller allvarlig depression. Den består egentligen av två sjukdomar: mani samt depression med all dess symtom. Mani karaktäriseras av humörsvängningar som varierar från lätta till extrema. Vi alla upplever olika sinnesstämningar såsom att vara glad eller ledsen. De stämningar som upplevs av bipolär person överskrider gränserna för normala humörsvängningar. Drabbade är ofta överaktiv och blir lättare aggressiv.

De upplever extrema toppar som orsaker dem att agera överdrivet självsäkert eller farligt eftersom de anser att ingenting kan skada dem; och extrema dalar där de känner sig som i en mörk och ofrånkomligt tunnel.

Oftast drabbas personer med bipolär sjukdom av symtomen på mani och depression vid olika perioder med ibland upplever de båda sjukdomarna samtigit.

Denna typ av depression drabbar kvinnor strax efter förlossning och kan pågå upp till ett år. Känslan av att vara lite nedstämd efter en förlossning anses vara en normal reaktion. Omkring 80 % av kvinnor upplever en "baby blues". Det är en reaktion på den stora livsomställning som förvärras av hormoneller förändringar efter förlossningen. De flesta känner sig bra igen efter några dagar eller veckor.

Men hos vissa kvinnor förstärks dessa "normala" känslor och de blir mer ihållande. De som lider av förlossningsdepression tenderar att ha problem med att knyta an till sitt barn och har svårt att fungera i vardagen.

Kvinnor kan också drabbas av före-förlossningsdepression eller depression under graviditeten. Detta orsakas ofta av hormonförändringarna och kommer antingen att försvinna när barnet föds eller utvecklas till en förlossningsdepression.

Seasonal Affective Disorder, även kallad SAD, uppstår när en person känner sig deprimerad vid en viss tidpunkt på året, vanligen under vintermånaderna, men känner sig helt normalt under resten av året. Detta kan leda till förändringarna i sömnmönster och energinivåer samt påverkar humöret.

Man tror att SAD är kvarlevan av en hibernationsinstinkt hos människor. En minskning av exponering för solljus under vintermånaderna minskar mängden serotonin (man känner sig mindre lycklig) och ökar nivåerna av melatonin (man känner sig mer sömnig) i hjärnan.

Det är viktigt att inte blanda ihop årstidsrelaterade depression med de normala humörförändringar som förekommer naturligt med årstidernas växlingar. Orsaken är sannolikt samma - förändring av signalsubstanser i hjärnan - men förekommer i mindre utsträckning vilket leder till en allmän känsla av trötthet under vintermånaderna samt en lite lägre sinnesstämning eller "vinterblues" i början av året.